Brottet är inte själva problemet, utan varför det begås. Siv Aksila

För lite över 14 000 år sedan vandrade en grupp människor från Asien över isen till Alaska. Tufft. Riskabelt. Ingen av dem visste hur det såg ut längre fram på färden. Om isen skulle ta slut. Om det fanns något att leva av där. Det kunde ha slutat illa. Ändå gav de sig iväg. För att ge sig in i ett vansinnigt projekt utan att ens kunna ha en rejäl packning med sig, behöver man lida av en oförmåga att inse vilka faror man ger sig in i. Vara en chanstagare. Ha en släng av ADHD.

Numera finns det många sätt att vara chanstagare på. Snatta. Köra bil drogpåverkad eller utan körkort. Sälja droger med mera.  Allt som ger livet den spänning det inte har.

Mycket av det som var en fördel för fjortontusen år sedan är en nackdel i vår nutid. Då kunde en aggressiv läggning vara räddningen. Den som reagerar snabbt agerar snabbt. Nu hamnar den som svarar med våld i rättsmaskineriet. Därför har en stor del av de intagna på kriminalvårdsanstalterna en diagnos. När vi vill minska kriminaliteten i samhället måste vi fånga upp barn med problem så tidigt som möjligt. Om vi hjälper dem kan de bli viktiga resurser för framtiden. Kanske de viktigaste. De vågar när vi andra fegar ut.

När hela familjer traumatiseras av krig, fattigdom eller drogberoende, kan det ta generationer att bryta ett asocialt mönster. Då är inte en fängelsedom lösningen utan bara den händelse som för traditionen vidare till nästa generation.

Vi är alla olika, formade av gener och den miljö vi växt upp i. Detta bör erkännas. Och hanteras. Att höja straffen som flertalet riksdagspartier vill, är kontraproduktivt. Var finns den avskräckande effekten när polismyndigheten inte har kapacitet att utreda brotten? Straffet pekar ut brottslingen. Skickar en signal; ”Vi vill inte att du gör så här.” Den signalen skickar man inte genom att lägga ner utredningar.

Det behövs fler poliser men de går inte att skaka fram i en handvändning. Det behövs både utbildningsplatser, kompetenta rekryter och lärare. Alltför många poliser säger upp sig. Att ta redan på varför vore också en god idé. Högre löner? Bättre ledarskap?  Går det att få den nya organisationen att fungera bättre? Polisens metoder behöver ständigt förnyas.

Det är inte brotten i sig som är problemet utan varför brotten begås. Lösningen ligger i att vi tar hand om varandra, att vi tar hand om barn med problem, att vi försöker utveckla människors individuella kapacitet. Att vi ger chanstagarna de utmaningar de behöver. Vi behöver dem lika mycket som de behöver oss.

Siv Aksila, nämndeman och miljöpartist

Drakensköldsgatan 4

632 25 Eskilstuna